Eftertanke

Tack vare en fd./nuvarande god vän (hur man nu ska säga) Vi har kul när vi ses, tyvärr är det ju inte så ofta men iaf..
När jag tänker efter uttryckte jag mig ganska knepigt i några inlägg längre ner, gällande mina fd pojkvänner.
Det var alltså inte så att jag drog alla över en kant och satte namnet borderline på de som jag hatade mest, jag vet att det är en sjukdom men kan fortfarande inte komma fram till något annat än idag.
Jag har inte varit speciellt lyckligt lottad när det gäller kärlek. Visst dom har ju varit bra på olika sätt. Bara det att det har alltid funnits den där "svartsjukan" alltför många gånger.. Kan ha berott på att jag själv inte varit i så stort behov av just kärlek då. Och som dom flesta vet så har jag en dålig egenskap, och det är att jag ej kan säga ifrån. Eller jag kunde inte då.
Sen kom det upp det här med borderline.. Min vetskap om det är inte speciellt stor, men en kväll fick jag och Desirée nog! Vi var så less på denne person som hela tiden skulle höra av sig, gång på gång. Trots att det varit slut både länge och väl.
Vi "googlade" iaf oss till det som fick oss vettskrämda men samtidigt lättade över att vi hittat något som passar in på honom.

Vi sammanfattade texten och kunde bara tänka på honom när vi läste oss igenom detta, det var skrämmande, mycket skrämmande..
Vi var tillsammans ca 2 månader innan jul, och därefter vid separationen har jag inte gjort annat än att dagligen försökt fått han på andra vägar. Han ville inte släppa mig!
En dag ringde han och skällde ut mig, och då menar jag skällt ut mig, han var så arg i telefonen! Han frågade varför jag inte ville vara med honom nu när jag ville det förut! Sen slutade samtalet.. Någon sekund efter detta ringde han igen, fast glad den här gången.. Han frågade vad jag gjorde, ja samma sak som innan fast på ett positivt sätt.. Min fråga till han var ju så klart vad han ville när han nyss ringt.. Han svarade: Får man inte ringa och fråga hur du mår? Tankarna slog volter i mitt huvud.. Vad är det med honom?
Tiden när vi var tillsammans var för mig en krypande och obehaglig känsla.. Det gick inte en dag utan att jag skulle berätta något och blev ständigt avbruten av något han hux flux kom på att han fick lov att berätta!
Nedvärderar han inte för detta, men jag är så pass less på han nu så jag vet inte vad jag ska göra, det spelar ingen roll om man säger att han aldrig ska höra av sig mer så lik förbannat gör han det. Han har alltid något att komma med, om han nu skriver ett sms att dom förnyar något hemma på gården eller om han påstår att han sett mig.
Förlåt om jag verkar avreagera mig på något förflutet, men det var något som var jobbigt och är fortfarande med tanke på att jag inte kunnat släppa honom, eller kanske man ska säga att han inte kunnat släppa mig :D

Detta är inte allt i detalj, men en bra bit på väg..
----
Ingenting vänt mot dig kära vän, kände bara att det var lite fel skrivet och det kan ha misstolkas från alla håll och kanter om inte du sagt något :) <3