In real, i med och motgångar.

Nu känner jag för att uttrycka mig från benmärgen! Känner att livet börjar ta fart på riktigt! Enligt Gunde är ingenting omöjligt, tänker man efter så är faktiskt ingenting det!
Jag kan säga såhär; redan i 14-års ålder satte jag upp mitt första riktiga mål. Det var att gå hotell och restaurang i Leksand. Det fanns inget annat i mitt huvud, jo en sak till.. Att efter jag gått de tre åren i Leksand skulle jag flytta till Halmstad. Kom jag inte in i Leksand skulle jag banne mig inte till Halmstad heller! Mina dåvarande poäng jag hade i högstadiet räckte inte till en plats i Leksand, jag gjorde mitt bästa för att höja mig i alla ämnen jag på nå vis kunde! Vilket resulterade i slutet att det saknades 5-10 poäng. Så det blev HR på Haraldsbo.
Gjorde som sagt allt jag kunde. Jag erbjöd mig jobba gratis på Hotellet i järna för jag kände att det måste på något vis höja mina odds. Det var första gången jag var i branchen och kände när jag stod och hackade grönsaker att detta var mig grej!
Jag var inställd på att jag tillslut skulle hamna i Leksand och slutligen flytta till Halmstad, det fanns ingen som kunde sätta sig mot detta. Trots det så trodde ingen på mig, delar av familjen, släkt, vänner och dåvarande pojkvän sa att detta var omöjligt, det var bara att lägga ner. Vad dom inte viste var att jag fått lära mig av min kära faster att om man är helt inställt på något och ser sig själv som det man önskar och rent ut sagt ger sej fan på så är det klart det blir möjligt. Man måste bara veta vad man vill. Vi människor har mycket att lära i livet, och det är mycket vi inte vet. Men något jag vet är att ingenting är omöjligt, oavsett hur omöjligt det än kan vara.

Jag började i alla fall i Falun, har på något vis aldrig gillat Falun till 100% men det fick duga, jag skulle iaf inte vara där speciellt länge. (det viste jag) Vi fick våra böcker, vi skulle skriva typ som en dagbok, jag har alltid tagit skolan på allvar, men när jag satt där med den boken kände jag inte igen mig själv.. Jag tog det inte på allvar.. Jag struntade helt enkelt hur det blev, jag var inte alls noga med att skriva seriöst i den.. För jag skulle ju snart sluta, det var jag säker på, och då kändes det ju onödigt att lägga ner energi på nåt som jag ändå inte skulle fortsätta med.
Nästa dag kände jag bara hur jag inte ville bo där, jag fick bo hos Felicia i Sundborn. Bodde där ett par dagarn, men fick snart nog, inte för att det var något fel hos henne men det gick bara inte. Pallade inte mer utan flyttade hem till farmor ist och pendlade.
Plötsligt.. Den dagen ringde det från Leksands gymnasium och frågade om jag fortfarande ville gå där (för jag stod på reserv, dock på 13:e plats men) Ja, gissa tre gånger tänkte jag! Överlycklig,chockad fast egentligen hade jag nästan bara gått och väntat på det, för jag har ju inte räknat med nåt annat :P
Gick iaf sista dagen i Falun då vi skulle vara i köket hela dagen, jag fick höra att jag var "bäst i klassen" och hon tyckte det var jätte synd att jag skulle sluta för jag var bra för den klassen för dom verkade inte veta riktigt vad de gett sig in på sa våran söta kökslärare :)

När jag väl kom till Leksand blev jag och Hannah in kastade mitt under en engelsklektion. Stämningen var mycket overklig och det kändes hur bra som helst!
När vi sedan skulle gå in på Gästis såg jag "Gästis-skylten" ovanför dörren, den som man sett på hemsidan, det var exakt samma.. Miljön var gul-grön, det var höst och underbart! Ett tag trodde jag att jag var i en saga :P En kuliss nån satt upp i min dröm. Och i den kulissen har jag varit nu i tre år :)

Det är inte allt, har även sökt jobb i Halmstad, samma hotell som alltid funnits i mina tankar, iaf sen jag var 14. Har jag nu fått svar på, jag får komma och jobba, extra dock, men hitills har ingenting varit omöjligt :)
Detta glädjer mig även en hel del, för jag har fått för mig att jag än en gång gett mig in på ett omöjligt projekt, men det är för hemligt för att avslöjas ännu :)
Idag först när Eric satte sig bredvid mig i soffan och berättade en sak som först gjorde att jag tappade lust,ork och spänning för, ja näst intill frustrerad! dök det sedan upp ett ljus, ett klockrent jävla ljus!
Än en gång fick jag mig ett lyckorus.
Detta har inte med droger att göra, kanske låter så, men icke! :)
Fast om man är riktigt "förälskad" är inte det som en drog tro? ;)

Kan även dra ett stort streck under rubriken: If you can dream it, you can be it!

Långt skrivet, därför dags att sova, ska upp tidigt i morgon. Jag och min älskade mamma ska till vansbro. Jag hoppas det går bra :)

Stor godnatt puss på kinden! ;)