Torsdags kvällar är alltid lika sorgliga, men så otroligt mysiga på något vis.. Det är oftast då det händer! Ibland brukar Erika komma på besök, vilket hon dock inte gjorde idag. Har istället haft en snabb visit av Eric och Ida. Kul att träffa henne igen, i en lite bättre miljö den här gången :)
Ska snart se på halv 8 hos mig och efter det hämta mamma i Nås. Den meningen känns onekligen bekant! Kollade nyss igenom lite bilder på Thereses blog också, overkligt att hon och Jesper är så pass långt borta nu och inte 50m från dörren. Kan inte annat än att försöka bli kvitt avundsjukan. :P
Står heller inte på förrän sommaren står för dörren, en sommar jag inte kan redan nu tala om hur den blir. Har väckt uppmärksamhet i Södertälje också så där kanske jag har jobb i sommar, men jag skulle inte klaga om det vore så att jag fick jobb i Stockholm, men Södertälje?!
I vilket fall som helst ska jag bege mig till Björbo och jobba ifrån mig för den här helgen i morgon.
Dags att skaka liv i Tomas för nu blir det en halvtimme framför tvn.
PUSS!
torsdag 25 februari 2010
måndag 15 februari 2010
Alla hjärtans-dag-sorg?
Februari. Tungt, kallt, mörkt och lite för många månader kvar till sommaren. Tuff månad för alla som törstar efter kärlek och inte har någon att hålla om. En månad som påminner om alla mysiga kvällar med choklad, chips och lite härlig gourmé mat. Tillsist inser din kärlek att alla fina kvällar satt sig kring magen, känner sig för snäll, aldrig varit spännande eller rik..
Och förtillfället känns det toppen, dock singel, men vad gör det när man trivs så bra med sig själv. Visst så saknar man väl någon att kunna kramas med lite då och då, men så är det väl alltid :)
Sakta men säkert går det mot vår-tider oxå, funderar skarpt på en till gaddning bara tillfälle för ekonomi ges.
Tanken slog mig för inte allt så länge sedan och det är tack vare mina underbara vänner, eller om man ska kalla det för föredetta vänner som man inte kan låta bli att tänka på texten i "Alderland" Saknar dessa tider och för att göra det mindre bortglömt så passar det ypperligt med ännu en tidlös tatuering.
En efter en lämnade vårt hem.
Fast alla vi var bofasta i himmelen.
Lämnade allt så barnsligt och kallt.
Kvarglömda är vi med minnen överallt.
Och gamla rum dom fylls med nya vänner.
Men det finns ingen plats för dig och mig i allt det här.
Jag hatar er jag hatar det som händer.
Och jag vet inte längre vem du är.
I Alderland är inget som det ska..
Ni ringer ibland dit guldet blev till sand.
Ni säger att ni saknar oss och Alderland.
Men vad ni än gör, gamla minnen dör.
Kvar är jag med känslan att va utanför.
Och jag vill inte skaffa nya vänner.
Men du har hittat nya rum och liv att leva med.
Jag hatar att jag känner det jag känner.
Men jag vill inte va här utan er.
Nere på vårt fik så har jag saknat era skratt en längre tid.
Men nere på vårt fik sitter en flicka som är stark och jag går dit.
Först nu kan jag förstå allt det som händer.
Att Alderland är evigt, enbart människorna byts ut.
Jag kommer alltid minnas mina vänner.
Men tiden här för mig har nått sitt slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)